Långsamt farväl

"... För vi kan bara vara de vi är

så ge mig inga skäl,

för vad vi än kallar det

så är det bara

ett långsamt farväl." (Lisa Nilsson)

Det gick lättare än jag trodde. För ett år sedan var jag betydligt mera tveksam.

Det handlar om det långsamma farväl jag tagit av min gamla skola, Vasa övningsskola.

Jag kämpade en gång i tiden hårt för att få ett lektorat just vid den skolan anknuten till den finlandssvenska lärarutbildningen - först och främst genom att avlägga undervisningsprov med tillhörande intervjuer både på svenska och på engelska.

Jag kämpade vidare och blev så småningom rektor vid skolan, ett jobb som jag till en början älskade. Lärde mig massor. Jag insåg ändå med tiden att det inte var lätt att genomföra förändringar i en skola som under 30 år haft samma ledare och därmed utvecklat en kultur som i det närmaste var omöjlig att ändra på. En kultur på både gott och ont.

Det går liksom inte att vrida klockan tillbaka. Jag finns nu här i Mariefred och uppskattar väldigt mycket den möjlighet jag har att bygga upp en skola från grunden. Eleven är alltid den viktigaste i skolan men jag sätter också mycket tid på personalen. Det är de som gör jobbet och vi måste kunna lita på varandra och känna ömsesidigt förtroende för varandra. Då blir det också bäst för eleverna.

Vi har lyckats rätt bra så här långt, senast i dag på morgonen hade vi ett diskussionsmöte där åsikter framfördes från olika håll med största respekt, bra! Jag har duktigt folk omkring mig.

Nu har jag då sagt upp min förra tjänst och kan konstatera:

Gripsholmsskolan - I´m all yours...

Ta det gärna som ett löfte och inte som ett hot ;)

Trevlig helg i spirande vårsol,

rektor Nina