Jag har under något skede av mitt liv bestämt mig för att försöka se positivt på tillvaron och alltid se lösningar i stället för problem. Sedan jag igår mottog Skolinspektionens senaste beslut har jag haft svårt att tänka positivt.
Jag undrar - på vilken nivå, i vilken instans ska barnens bästa sättas i det främsta rummet?
Att säga, efter att man läst föräldrarnas motiveringar, att skälen att gå om inte är giltiga nog, måste kännas som ett slag i ansiktet för föräldrarna.
Att dessutom antyda att detta är något som föräldrarna och skolan hittat på känns ännu om möjligt ännu värre.
Jag vet bestämt att inga vuxna skulle acceptera att bli behandlade så här. Om jag till en vuxen som vantrivts på sitt förra jobb och valt att sluta där skulle säga: "Lilla vän, nu ska du placeras på din förra arbetsplats, det handlar bara om fyra månader, du ska se att det går bättre nu och att dom nog är snällare mot dig denna gång" så skulle antingen fackliga ombudsmän kopplas in omgående eller så skulle den drabbade helt enkelt säga upp sig och vägra göra som jag säger.
Detta kan barnen inte göra.
Och visst, jag har alls inte glömt bort att det är jag som felat från början. Men det är ju så att det spelar liksom ingen roll hur många gånger jag erkänner att jag felat, det i sig hjälper inte barnen.
Jag har nu lärt mig att lagen om tillstånd på skolan väger tyngre än lagen om att allt som sker på skolan ska vara utgående från vad som är bäst för barnen.
Jag har också lärt mig att de befogenheter jag som rektor ska ha enligt skolförordningen inte egentligen gäller då det gäller.
Vi ska tro att de moln som hängt över Gripsholmsskolan, eleverna och mig i över ett års tid nu så småningom ska lätta.
Och så hoppas jag att mina kära elever i 5b orkar hålla ihop ännu ett tag.
Hälsningar,
rektor Nina
Gripsholmsskolan har, med dig i spetsen, verkligen efter ett gediget arbete lyckats dela lilla Mariefred i två läger. Om man för en stund bortser er process mot Skolverket så hoppas jag att du och dina numera vilt fäktande föräldrar inser vad ni åstadkommit gentemot Mariefredsskolan: ni har sågat och förolämpat ledning, lärare, elever och föräldrar på hela skolan med era uttalanden. Det finns faktiskt (hör och häpna!) otroligt duktiga pedagoger och lärare även på Mariefredsskolan. Och otroligt nog även barn som faktiskt trivs och föräldrar som aktivt valt en kommunal skola istället för er personligt sponsrade variant. Och är oerhört nöjda med det! Jag är en av dessa föräldrar. Jag, och flera med mig, känner mig väldigt kränkt å hela Mariefredsskolans vägnar när man hör/läser era olika uttalanden. Skäms!
SvaraRaderaJag blir så arg när jag läser en sån här kommentar:
SvaraRaderaAtt det här skulle dela Mariefred i två läger. För mig låter det som en typiskt inskränkt kommentar från någon som är rädd för det nya.
Det är väl jättebra att ett litet samhälle som Mariefred har fått två skolor. Och sen är det ett val man som föräldrar gör för sina barn. Man väljer Mariefredsskolan eller Gripsholmsskolan, eller någon annan skola utanför Mariefred. Men när man gör det valet så väljer man inte läger som du uttrycker dig.
Det finns olika skäl till varför man väljer det ena eller det andra och det måste väl vi medmänniskor kunna respektera hos varandra.
Kämpa vidare Nina och lycka till!
Jag tycker att kommentar nr 1 luktar mindervärdeskomplex och avundsjuka. Var glad över att du är nöjd med Mariefredsskolan och fokusera på DITT skolval då du är nöjd med detta och anklaga inte Nina och alla de som vill något annat.
SvaraRaderaKonkurrens finns överallt om du kliver ut i världen.
May your hands always be busy
SvaraRaderaMay your feet always be swift
May you have a strong foundation
When the winds of changes shift
May you stay, forever young! B. Dylan
Kramar från Eva
Nina! Du sätter barnens behov i första rummet. Det borde flet göra istället för att pinka revir.
SvaraRaderaFör mig som förälder till ett barn i denna klass så handlar det inte om att välja bort Mariefredskolan. Utan när valet lades på Gripsholmsskola så var det för mitt barns bästa. Alla ställs vi inför val här i livet. Och detta var ett av dem och för mig och alla andra föräldrar i Sverige så har bi alla samma möjlighet. Kommentar 1 är bara tråkig och det är sånna som dig som gör livet alltid lite svårare. Vi föräldrar och barn inkl Nina och Ulf har haft en riktigt tuff sommar med trista besked hela vägen. Är det inte bättre att stötta och tänka på andra medmänniska med kärlek och värme. Tycker våran kamp står för att vi inte bara nöjer oss utan att man kämpar för det man tror på. Det kan vi alla ta med oss av denna erfarenhet. More power to as. Bamse kram till alla inblandade.
SvaraRadera